Myndigheten för kulturanalys presenterar nu sin första rapport till regeringen – Kulturanalys 2012 – där myndigheten samlar sina analyser av den förda kulturpolitiken. Rapporten, som är den första i ett antal årligen återkommande rapporter, har sitt fokus på utvärderingen av kultur­samverkans­modellen.

-Myndigheten för kulturanalys har ju bara funnits i knappt ett år, och mycket av vår tid har ägnats åt att bygga upp verksamheten och utarbeta strategier för vårt kommande arbete. Parallellt med det har vi genomfört en första utvärdering av kultursamverkans­modellen. Vi har också genom­fört en jämförande studie av de tre uppdrag med jämställdhetsinriktning som regeringen beslutade om under våren 2011, säger Clas-Uno Frykholm, direktör och chef för Myndigheten för kulturanalys.

Kulturanalys 2012 inleds med en omvärldsanalys som lyfter fram några trender i kulturdebatten utifrån begrepp som publik, medborgare, deltagande och dialog. I en internationell utblick konstateras bland annat att olika länder valt olika strategier för att hantera nedskärningar inom kulturområdet. Rapporten innehåller också strategier för att mäta kulturens värde och analysera effekter av statlig verksamhetsstyrning, men huvuddelen av rapporten ägnas åt kultursam­verkans­modellen.

– Det har inte varit helt lätt att redovisa effekter av en ny bidragsmodell redan efter det första året, men vi tycker ändå att vi på den relativt korta tid som stått till förfogande fått fram en hel del intressanta resultat, säger Agnes Ers, utredare på Kulturanalys.

En av slutsatserna som redovisas i rapporten är att modellen har bidragit till att sätta kulturen på den politiska agendan och att de olika aktörerna upplever att deras intressen synlig­görs. Regionernas kulturplaner omfattar ofta all verksamhet på kulturområdet, inte bara de delar som berörs av det statliga stödet, vilket gör att kulturplanerna får stor betydelse i regionerna.

Kultursamverkansmodellen har bidragit till att lyfta kulturfrågorna och sätta kulturen på den politiska agendan. Men det har varken blivit mer pengar eller stora omfördelningar av resurserna när regionerna själva får bestämma över hur statens kulturpengar ska fördelas. Det mesta går liksom tidigare till institutioner för professionell teater-, dans- och musikverksamhet i storstäder. Det är några av slutsatserna i den rapport som Myndigheten för kulturanalys idag överlämnar till regeringen.

Till bristerna hör att kultursamverkansmodellen är tids- och resurskrävande och att förutsätt­ningarna för deltagande i dialogerna inte har varit de bästa för de professionella fria kultur­skaparna och för det civila samhället. Dialogprocesserna skapar också oklarhet kring var och när besluten egentligen fattas, och på vilka grunder.

Myndigheten för kulturanalys konstaterar avslutningsvis att det bara skett marginella förändringar i fördelningen av statsbidrag till regional kulturverksamhet. Drygt hälften av statsbidragen till de fem första regionerna i samverkansmodellen går till institutioner för professionell teater-, dans- och musikverksamhet i Göteborg och Malmö.

Utvärderingen av kultursamverkansmodellen redovisas mer utförligt i en separat rapport med titeln Kultursamverkansmodellen – en första utvärdering.

Bakgrund: Myndigheten för kulturanalys inrättades den 1 april 2011. Myndighetens uppgift är att ”med utgångspunkt i de nationella kulturpolitiska målen, utvärdera, analysera och redovisa effekter av förslag och genomförda åtgärder inom kulturområdet”.  Myndigheten ska svara för en löpande utvärdering av kultursamverkansmodellen och redovisa dess långsiktiga effekter. Senast den 1 mars varje år ska myndigheten lämna sin samlade redovisning till regeringen.